Tillbaka

Sally

”Det synes mig som Ers Nåd har besökt högskolan; i vilka vetenskaper har ni åhört föreläsningar?

”I det vandrande ridderskapets vetenskap, svarade D. Quijote, vilken är lika så förträfflig som poesiens och till och med ett strå vassare”

Ur Miguel de Cervantes: ”Don Quijote” andra delen

Sally Santesson är 34 år och hemmaboende hos pappa som är fotbeklädnadstekniker. Med glans har hon passerat den svenska grundskolans alla stadier, i synnerhet de mera grundläggande. Till följd av hennes unika mentala förutsättningar och hennes personlighet kunde man inte kunde undgå att tidigt märka att det här rörde sig om en flicka vars intellektuella behov inte kunde tillfredsställas med den gängse pedagogikens torftiga metoder och resurser. Därför sökte hemortens skolmyndigheter att i mån av förmåga tillgodose dessa behov genom en särskild studiegång.

Det framgår inte klart, men kan ej uteslutas, att det är Sally som gett upphov till den moderna skolbyråkratiska termen ”barn med särskilda behov” som idag blivit ett nyckelbegrepp inom den pedagogiska verksamheten. Redan från början kunde man alltså inse att vi i Sally har att göra med en pionjärgestalt av det slag som var hon går fram banar nya vägar och ser möjligheter där vi vardagsmänniskor bara ser problem (och, det må erkännas, vice versa).

Tidigt rönte hon också berättigad uppmärksamhet hos beteendevetenskapen, lokalt företrädd av skolans psykolog och kurator. Länge gladde sig också skolläkaren åt att ha funnit ett fall av det sällsynta Klinefelters syndrom. Detta kännetecknas av långvuxenhet, bröstkörtelförstoring, svag skäggväxt och paranoid läggning. Allt (utom bröstkörtelförstoringen) tycktes stämma på Sally (177 cm) ända tills man i litteraturen upptäckte att tillståndet endast uppträder hos pojkar, och att således en hel del av de ovanliga dragen i Sallys fysiska utveckling vore att hänföra till att hon faktiskt inte var en sådan.

På tal om könet - originalitet och genialitet är ju som bekant i vårt samhälle manliga prerogativ och då de uppträder i andra sammanhang, t ex hos en kvinna, kan de knappast undgå att verka skrämmande, irriterande och ge upphov till aggression hos omgivningen. Normalt sett skulle Sallys personlighet därför ha kunnat riskera att verka avkylande och frånstötande på männen – men så har icke varit fallet, tvärtom. Ty redan i tjugoåttaårsåldern hade Sally sin första stora erotiska upplevelse. Till följd av strömavbrott blev hon inlåst tillsammans med piccolon i hissen på Hotel Savoy under två timmar och kände enligt egen uppgift därvid tydligt ”vissa vibrationer”. Efter en och en halv timma erbjöd hon piccolon att smaka på sin medhavda, obetydligt begagnade böcklingsmacka, vilket han som en gentleman skall ha avböjt, för att i stället tacksamt acceptera Sallys erbjudande att låna hennes handväska i kalvskinn (fadern ovetande tillfälligt lånad av denne) för att uträtta ett trängande naturbehov. Det sades inte så mycket, och några handgripliga eller verbala uttryck hann aldrig deras förhållande ta sig innan hissdörren öppnades och karlen försvann för att därefter aldrig återvända till stan. Uppenbarligen blev samvaron med Sally en alltför omskakande erfarenhet för att piccolon med sin gängse manliga oförmåga att hantera känslor skulle kunna ta in den. Och för den som likt Sally tidigt i livet haft en erotisk toppupplevelse, som det är få av oss förunnat att någonsin erfara, kan det vara svårt att därefter hålla till godo med halvmesyrer. Sally har alltså sedan dess avböjt alla manliga inviter, eller skulle kanske ha gjort det om hon fått några.

………

Han dröjde icke

Men tänkte dröja

Han talte icke

Men ögat talte

Hur sant talar inte skalden! Och det var till litteraturen Sally efter denna känslostorm sökte sig för att finna en balanspunkt. Det är framför allt två verk, som genom åren varit hennes andliga beledsagare och personliga assistenter – det gäller Grottbjörnens Folk och i synnerhet den politiskt subversiva serietidskriften ”Bamse” som hon prenumererat på alltsedan starten 1973.

Och kanske var det hennes obändiga böjelse för litteratur och vetenskap som i sin tur ledde henne in på hennes nuvarande bana som framgångsrik assistent till Eva på stadsdelsbiblioteket, där hon numera dagligen förr eller senare punktligt infinner sig under förmiddagens lopp. Härigenom uppnår hon en balans mellan de fysiskt praktiska och de andliga sidorna av sin begåvning, likt den ideale gentleman som på morgonen jagar rapphöns och på eftermiddagen skriver essäer (eller var det tvärtom?). Ty redan tidigare har hon varit sin pappa, fotbeklädnadsteknikern, behjälplig med att gå in kundernas obekväma skor för att göra dem mera fotvänliga. På lunchrasten brukar hon hjälpa sin gamla pappa med provianteringen hos torghandlarna och i snabbköpet. Hon avstår därvid oftast från att genom att betala för sina förvärv uppta personalens och andra kunders dyrbara tid. Den frimodiga öppenhet varmed hon därvid som alltid agerar – eller är det styrkan hos hennes personlighet? – tycks utesluta varje ingripande från expediters och kundövervakares sida.

Det är naturligt för en personlighet med en resning som lyfter henne över vardagsmänniskorna att ha sig själv som enda jämbördig samtalspartner och filosofiskt bollplank. Huruvida Sally verkligen är direkt inspirerad av James Joyce´s (1882-1941) upptäckt av den sk inre monologen vet vi tyvärr inte, men det framgår helt klart att hon dagligen praktiserar den då hon promenerar längs stadens trottoarer, utnyttjande deras fulla bredd. Den inre monologen övergår skarvlöst i en utåtriktad dialog, något som stundom ställer en överrumplad förbipasserande svars- och mållös inför yttranden som: ” Är det inte en skandal att den jävla Christer Glenning skall gå lös?” eller (riktad till en irländsk setter) ”Vad har man gjort för att bli återfödd på detta vis?”.

Hos Bamse, den jättestarka med ändå hjärtegoda serie björnen med en sant vetenskapligt materialistisk världsåskådning och vars porträtt i fyrfärgstryck pryder hennes sovrum har hon hämtat moralisk och politisk vägledning. Samtidigt har hennes realistiska syn på tillvaron med åren tvingat henne att ta avstånd från vissa orimliga inslag i serien, som t ex att sköldpaddan Skalman verkligen skulle kunna förvara en helikopter under sitt skal. Vägledd av Bamses altruistiska och idealistiska föredöme är Sally alltid redo att var hon går fram utan tanke på egen fördel dra en lans för de förfördelade, mot reaktionärer av alla slag. Hennes metoder är, som sig bör, starkt personliga och okonventionella men de leder alltid till resultat – oftast till resultatet att den hon går till kamp för i framtiden aldrig mera anser sig behöva hennes tjänster, vilket ju måste vara målet för varje förnuftig och långsiktig hjälpinsats.

Nu skall ingen av det sagda föreställa sig att allt kommer till en person med Sallys gåvor helt gratis och att hon aldrig drabbas av motgångar. Tvärtom! Men, som hon brukar säga, det bjuder hon på, och vad gäller motgångar måste man minnas att man aldrig kan bromsa sig ur en uppförsbacke. Motgångar tycks bara inspirera Sally till att sikta allt högre och till att fördubbla sina ansträngningar.

I tider av andlig förflackning , en massa robinsonader och annat oseriöst trams i våra media är glädjande att Sallys personlighet nu blir känd för en bredare allmänhet. Det är helt som sig bör att hennes liv nu TV-filmatiserats av Ulf Malmroos och sänds på bästa tid kl 2000 på söndagkvällarna.

Då jag likt Sally är en obotlig optimist är jag beredd att slå vad om att hon kommer att prägla 2000-talets kvinnoideal.

Det är ingen konst för mig att slå vad, för jag vinner ju alltid.

PS: Jag har inte nämnt att jag upptäckt ytterligare en talang hos Sally – hon är skådespelerska också. Bl a har hon uppträtt under namnet Maria Lundqvist i flera produktioner, t ex i Claes Erikssons Monopol. Fast hon är bättre när hon är sig själv, som i TV-serien.