God dag

God dag! Mitt namn är Gud.

Det vill säga, Jag heter egentligen inte så, tvärtom, men om Jag skulle presentera Mig med Mitt rätta namn skulle ingen fan veta vem Jag talade om.

Men Jag tyckte att Jag måste finna en bra öppningsreplik, när Jag börjar inleda ett samtal. Den var inte så bra. Men man kan ju inte lyckas jämt. Efter att ha hållit käften sedan Gamla Testamentets dagar är det inte så lätt.

Förresten, vem skulle recensera Mig? Jag bestämmer ju själv vad som är lyckat och inte, Jag måste äntligen vänja Mig vid det. Jag är ju ändå gud här? Den Ende. Men det där blev inte bra.

”God Dag, Mitt namn är Gud.”

Jag har ju t ex inget rätt namn alls när Jag tänker på det. Eftersom Jag är ensam i Mitt slag behöver Jag inget. På den tiden när Jag iddes tala till folk som undrade om namnet, drev Jag någon gång med dem och sade att ”Jag är den Jag är”

d v s Jhvh, utan vokaler). De grubblade på detta länge på hebreeiska, gissade på vokaler, slogs om tolkningarna och hade sig. Om de inte har slutat så håller de på ännu. Det gör de, det vet Jag förresten, för Jag vet allt.

Om - Jag säger om - det funnes fler sådana som Jag, hädiska tanke – så skulle Jag behöva heta något, t ex Malte, Margit eller Nisse. Inget under att Jag blir förbannad när man försöker dra ner Mig genom att hota att kalla Mig vid sådana kattnamn eller på annat sätt förminska Mig - Jag kan ge många exempel på det.

Men försök själva, och försök att sätta er in i Min situation om ni kan? Fast det kan ni inte.

Ni har nog inte riktigt klart för er vad det innebär att vara riktigt unik. Jag menar inte på det där ytliga sättet som varenda

tonåring tänker att de är det, som pendlar mellan ”aldrig ensam” och ”alltid ensam” , som vore de Kejsar Nero

eller Carl Bildt. Här talar Jag om att vara verkligt ensam på plan i universum under en evighet, utan att syssla med något eller tänka på något annat än sig själv – var skulle man annars tänka på, när inget inte finns något annat? Numera vet vi ju i alla fall vad de tyvärr gör på bankerna efter tre, men vad Jag gjorde ute i evigheten kan ni inte föreställa er. Fråga bara inte om Jag hade tråkigt, för då drar Jag.

I begynnelsen (בְּרֵאשִׁית) skapade Jag ”himmel och jord” påstår de i Första Mosebok. Mose missförstod det mesta, vilket fick förödande konsekvenser i fortsättningen. Det var förståeligt att han var lite trött i huvudet efter att ha vacklat runt i Sinais öken i fyrtio år. Han förväxlade Mig med någon slags jävla epaingenjör eller produktutvecklare! ”I begynnelsen” säger han – förmodligen för att det låter finare, och ”i början” låter lite vulgärt och enkelt. Jag är ju inte bara unik. Jag har ju ingen början och inget slut, Jag är inte bara A och O – Jag är ju Evig! Jag är inte som

Carl XVI Gustaf – Jag är inte ”i tiden”, Jag är utanför tiden.

Det förstår ju var och en att det inte finns någon ”begynnelse” utan tid. Och tid kan inte finnas, där inte finns något som kan röra sig eller förändras, dvs något överhuvud taget. Det vet nu numera varenda unge som läst Einstein. Visserligen hade han fått mycket om bakfoten, men han hade rätt när han sade att Jag inte ”kastar tärning”, även om han kanske hade för lite på fötterna när han sa det. Varför skulle jag kasta tärning, jag bestämmer ju ändå vilken sida som kommer upp?

Jag finns alltså inte i tiden. Jag rör Mig inte och förändras inte. Och i rummet finns Jag inte heller. Och jag kastar inte tärning.

”Fader vår som är i Himlen” säger dom likförbannat. Låt oss lämna faderskapsfrågan därhän (den ger bara upphov till en massa snuskiga följdfrågor), men ställa frågan varför man har trott att Jag skulle vara just däruppe (eller rättare – i himlen). Är det för att man letat färdigt på jorden, som en fyllo som letar efter sin nyckel under gatlyktan, och därför tror att Jag måste vara därute?

Men Jurij Gagarin rapporterade från sin första rymdflygning 1961 att han inte såg till Mig. Det har inte hindrat någon från att be Fader Vår och nämna Min gamla ogiltiga adress.

Det var nog inte så allvarligt menat, det där med Min vistelseort. Eller så flög Gagarin för lågt. Fast Jag slår vad om att om Gagarin hade sett av Mig därute, så skulle det ha blivit ett jävla hullabalo. Så är det med tron! Den är överreklamerad. Den hade säkert fått en ryslig skjuts bara av ett enda positivt vittnesmål från en sketen, antagligen åksjuk, rysk kommunistmajor. Fast då hade tron ju inte behövts längre – dvs tron på Mig hade ersatts av tron på en rysk major.

Men tro vad ni vill – Jag behöver inte tro, för Jag vet ju. Men Jag säger inget och visar Mig inte, för det skulle förstöra hela Mitt projekt, med rättfärdiggörandet genom tro, frälsning och allt det. För att inte tala om alla arbetstillfällen i trosbranschen med dess underleveratörer som skulle gå i stöpet.

Förresten – om Jag plötsligt själv t ex skulle säga offentligt att Jag inte existerar överhuvudtaget skulle det om något ge ett uppsving för varumärket Gud: ”Vår icke-existerande Gud har gjort come-back och talat till oss! Halleluja!”. Men det sparar Jag tills det blir verklig kris i Min bransch.

Ni tycker kanske att Jag skulle säga emot Mig själv om Jag skulle framträda och påstå att Jag inte fanns? Någon skulle kanske invända att den som talar till oss också måste finnas till? ”Jag pratar, alltså finns Jag till”. Men detta gäller bara för programledare i TV och folk med mobiltelefon på tåget, inte i övrigt.

Ni har kanske bara har köpt det s k ontologiska gudsbeviset, som någon Anselm av Canterbury (t v)

kläckte för tusen års sedan och som sedan dess har använts för att blåsa generationer av konfirmander: ”Gud är fullkomlig. Den som är fullkomlig måste ha alla upptänkliga egenskaper. Alltså även egenskapen att existera. Annars vore han inte fullkomlig. Och det är han ju….etc.”

Sådant prat bevisar bara att, även om Jag själv är fullkomlig, så är gamla troende medeltida filosofer fullkomliga träskallar som aldrig har läst Hegel eller Wittgenstein.

Jag är ju fullkomlig och allsmäktig. Det borde ju Jag själv veta. Detta säger Jag inte för att imponera, det är ett faktum och det är bara Min natur. Om Jag vore avgränsad i rum eller tid kunde Jag inte vara någotdera. Men Jag är fullkomlig och obegränsad, liksom Mina egenskaper. Jag har alltså alla egenskaper ni kan tänka er, plus ett obegränsat antal andra, som ni inte kan tänka er. Förstå det – eller bara tro!

Det är därför som Jag blev så förbannad när den ärkebögen Michelangelo

trodde att han målat av Mig i Sixtinska Kapellet som en flygande, äldre, vithårig karl. Inte för att Jag inte bland andra har just dessa egenskaper – men i sin bild förnekar ju denne målarkladd att Jag t ex också är en simmande, rödhårig, yngre pinuppa med fiskstjärt. Och bara i två dimensioner!

Jag har ju så många dimensioner Jag behagar, men folk försöker ständigt dra ner Mig till sin nivå, helst ännu lägre som här. Precis som om det var ni som hade skapat Mig till er avbild i stället för tvärtom. Eller - precis som småbarn tror att Jultomten eller, numera, Internet vore till för deras skull – när det i stället handlar om att en Högre Makt vill hålla koll på dem och försöka se till att de sköter sig.

Jag är gränslös. Om ni tänker efter, men det orkar ni nog inte, kan man inte särskilja eller ens urskilja något som är obegränsat, eftersom det ju är just genom dess gränser som vi (dvs ni) kan skilja något som är från det som inte är, dvs från ett Intet. Jag är alltså Allt och/eller Intet, allteftersom det behagar Mig. Är detta inte gudomligt så vet Jag inte vad som är det!

Om Jag då påstår att Jag visst skulle kunna tala till er även om Jag inte funnes så säger Jag bara som det är. Rätta Mig om Jag har fel?

Fast det har Jag förstås inte, eftersom Jag är fullkomlig.

Nej, Jag säger som Jag alltid har sagt, det här begriper endast Gud sig på. D v s Jag själv. (Jag skall nog slå en knut runt fingret för att påminna Mig om Min unika status, så Jag slipper att ständigt upprepa Mig) Det är därför ni måste tro på Mig. I och för sig skulle Jag kunna låta blixten omedelbart slå ned i huvudet på den som inte gör det, men det vore ju att göra det alltför lätt för er. Så det gör Jag inte. Skall nog hitta på något åt er så småningom. Dessutom kan folk inte ens läsa innantill i Bibeln, trots att man har försökt tvinga dem i århundraden och trots att den, liksom porr-TV, finns på de flesta hotellrum. JAG (Gud) har personligen aldrig lovat någon någon evig salighet, hur mycket vederbörande än tror det – det gjorde dessutom de flesta förr i tiden, sa de, eftersom det var säkrast för dem.

Jag känner er! En del av er, och inte så få, försöker slingra sig och resonera som grodätaren Blaise Pascal : även om det är mindre chans att en gud existerar än att vinna på postkodlotteriet så väljer jag att tro, eftersom första priset kan vara evig salighet om Jag satsat rätt, medan förlusten är noll om Jag satsat fel – förutom att vinsten då blir att inte heller grannen blir salig. Sådant kallas numera win-win-strategi. Det är samma folk som efterfrågar premieobligationer hos Mig i stället för att köpa lotter. Sådana hör hemma på Handelshögskolan, inte i Himlen. Fy fan. Jag upprepar:

JAG har personligen aldrig lovat att någon skall få komma till Mig ”i Himlen”. JAG nämner överhuvudtaget aldrig något, inte ens finstilt, vare sig om Himmel eller Helvete i den del av Bibeln där Jag citeras direkt, och som Jag delvis kan ta något ansvar för. Kolla själva, om ni inte tror på Mig – fast det gör ni säkert inte för att slippa anstränga er. Det enda ställe i Gamla Testamentet när något liknande förekommer är när Jakob påstår sig ha sett ”änglar” traska upp och ner genom molnen på en stege. Gagarins negativa vittnesbörd från Vostok framstår vid en jämförelse som mycket seriöst. Så mycket mera som Jacob medgav att han sov vid tillfället.

Troende Judar, som GT under Mitt redaktörskap skrevs för, håller fast vid vad Jag sade där. En del av moderna efterföljare, sionisterna, insisterar gärna på att man bör läsa Moseböckerna - eftersom det är där som Jag upprepade gånger gav Abrahams och Moses ättlingar exklusivt medborgarskap i Israel och rätten att slå ihjäl och fördriva filistéer, som de hette på den tiden, och andra obehöriga inbyggare.

Stormakterna gjorde samma sak så sent som 1917 och 1947 när de lovade bort området till sionisterna igen för att sona sina tvåtusenåriga övergrepp – som Jag naturligtvis hade sanktionerat. Men ”glömde” att nämna att de 1917 nyss gjort samma sak med de filistéer, som framför allt bodde där, som tack för insatser mot turken. Några år sedan satt 800 000 av filistéerna i tält runt Israel. De var förstås förbannade.

Ni tycker kanske att detta var ”orättvist” av Mig? Den som tycker så har inte klart för sig att Jag inte är här för att agera FN eller Amnesty International. Och kan knappast ha läst många rader av GT. Jag fattar inga beslut för att de är ”rättvisa”. Jag är Gud och Allsmäktig. Det Jag beslutar gäller och det är ”rättvist” punkt. Den som vågar påstå något annat anser sig uppenbarligen representera någon högre rättvisa än den som Jag tillämpar. Dra Mig inför domstol, då! Men om ni inte ens lyckas få en sketen USA:president inför rätta – hur skulle ni då lyckas med Mig?

”Rättvisa” är något som (svaga) människor har uppfunnit. Jag slår vad om att ordet inte finns i Min bok, lika litet som i Handelshögskolans kurslitteratur. Ni måste äntligen fatta att Jag är den Jag är, att Jag är den som bestämmer allt i världen, som följaktligen också är som den är. Inte en sparv faller till marken här utan att först be Mig om tillstånd. Om det inte passar, så dra någon annanstans! Men kom ihåg vad Bush sa – den som inte är med Mig är emot Mig! (Det hade han knyckt från mig, eller var det tvärtom!)

I allmänhet är Jag inte så svag för filosofer. Väldigt få av dem har blivit helgon. Friedrich Nietzsche blev inte heller helgon. Han var annars i någon mån ett undantag. Jag tror att han är den ende som förstått Mig. Fast han avskydde Mig, vilket Jag tror berodde på avundsjuka – Jag kom ju först med hans affärsidé. Och så lät Jag honom bli skvatt galen och dö på hospital och läst som skönlitteratur. Inga trän får växa upp till Mig.

Gud är kärleken, jovisst är Jag det, bland annat. Vad detta innebär bestämmer Jag förstås själv. Det är med Min kärlek som ryssen Kulnjeff i Fänrik Ståls Sägner, som ”kysste och slog ihjäl med samma varma själ”.

Nuförtiden har det gått till överdrift det där med kärleken. Varenda morgonandakt är full med sådant flum. Det är ”Sonens” fel. Unga människor har många fel, t ex att de saknar sinne för lag och ordning och i stället flummar på om kärlek och känslor och höga ideal. Och de är alltför lättpåverkade. Och vikten av att ställa krav har de inget sinne för. Det blir gärna mycket Evangelium och alltför lite Lag, precis som i den svenska skolan f.Bj (Före Björklund). Ibland undrar Jag om det på sikt var en särskild god idé med att skicka ned Honom. Inte Björklund, Jag menar Sonen.

Annat var det förut. JAG älskar lagar. Mina lagar. Helst skulle Jag ha velat förbjuda allt och av nåd bevilja folk dispens från fall till fall. Av praktiska skäl nöjde Jag Mig i Moseböckerna med 365 förbud och 248 påbud (dvs man blir straffad om man inte gör det påbudet gäller).

Man har sagt att vissa bud verkar lite långsökta eller gammalmodiga – t ex att inte äta fisk på samma tallrik där man ätit kött – eller var det tvärtom, skit detsamma - eller regler för brännoffer i templet även 2000 år efter det att det revs. Samtidigt saknas här ju en hel mängd av numera angelägna förbud – t ex ”Du skall inte lämna ludd i den kollektiva torktumlaren” eller ”Du skall ge fan i att ändra inställningarna på stereon om du lånar Min bil”.

Nu är det sant att Jag utgav en snabbversion av Lagen redan i 2:a Mosebok, och för säkerhets skull i stort sett upprepade den i femte.

1. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem….

2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds, namn, ty Herren kommer inte att lämna den ostraffad som missbrukar hans namn.

3. Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor, men den sjunde dagen är Herrens, din Guds, sabbat. Då skall du inte utföra något arbete, varken du eller din son eller din dotter, din slav eller din slavinna, din boskap eller invandraren i dina städer. .

4. Visa aktning för din far och din mor, så att du får leva länge i det land som Herren, din Gud, ger dig.

5. Du skall icke dräpa.

6. Du skall icke begå äktenskapsbrott.

7. Du skall icke stjäla.

8. Du skall icke vittna falskt mot din nästa.

9. Du skall icke ha begär till din nästas hus.

10. Du skall icke ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa.

Låt Mig ge en läsanvisning: De första två buden handlar om Min viktigaste käpphäst – Mig själv och underkastelsen under Mig. Det tredje visar bland annat klart att Jag riktar Mig till slavägare. Dessa tre står på första stentavlan, och det var nog meningen.

På andra stentavlan, säger det fjärde budet bl a att man måste göra som chefen bestämmer och att Jag för alltid har donerat Kaanans land till Judarna, det femte att man inte får slå ihjäl någon av den egna stammen. Resten handlar om en annan käpphäst, dvs egendomen, inklusive fruntimmer. Några rödskägg, som skall få sitt straff så småningom, har påpekat att det är som om Pehr Ahlmark eller Torbjörn Fälldin hade skrivit dessa bud och framför Torbjörns lärjunge Maud Olofsson (som tycker att ”alla människor borde vara födda med F-skattsedel). De riktar sig främst till egna företagare i slavbaserat familjejordbruk.

Men framför missar Mina liberala kritiker som vanligt poängen – de låtsas som om Mina bud bör åtlydas för att de på något sätt skulle vara särskilt förnuftiga och befrämjande för samhälle och människor. Först som sist skall ni åtlyda dem för att de är Mina Bud. Skit i er logik och ert förnuft! Jag är Herren! JAG bestämmer vad som är förnuftigt och befrämjande, inte ni. Okej, om ni tycker att det är förnuftigt och behagligt och nyttigt t ex att få förhuden bortskuren av en slö kniv utan bedövning, och slå ihjäl misstänkta trollpackor - good for you! Men bud som man gillar och anser förnuftiga kan ju vilken hedning och libertin som helst lyda.

För Mina bud gäller: ju orimligare och meningslösare, desto större tro på Mig krävs!

Abraham kvalificerade sig t ex som urfader för Min jordiska rörelse genom att erbjuda sig att skära halsen av sin son och, att märka, inte för att han skulle gilla det, utan av TRO på Mig. Sådant förlåter mycket i Mina ögon. Ni skall inte tro TROTS det strider mot förnuftet – ni skall tro DÄRFÖR att det strider mot förnuftet. Nej, det finns nog en del som Jag ångrar. Idén att skapa Människan till Min avbild vet Jag inte riktigt Jag skall tro om. Jag kanske hade bort nöja Mig med själlösa amöbor, sabeltandade tigrar och fästingar? Visserligen tänkte Jag mest på hebreerna när Jag en gång skapade människan till Min egen avbild – fast det fanns ju inte så många näraliggande folk att välja på. Eftersom de själva alltid har brukat skryta om att de är ett nyckfullt och störigt folk så beskriver Jag Mig så att de inte kan förneka Mitt faderskap.

Nu händer att vissa slughuvuden låter denna likhet mellan Mig och människorna bakfyra i ansiktet på Mig – de vänder faderskapsfrågan upp och ner och påstår att det tvärtom skulle vara hebreerna som vore Min pappa och som har skapat Mig till sin avbild. Jag säger bara det – om det vore så, så ändrar det ingenting! Mina vägar äro outgrundliga och om Mitt folk har gjort detta, så är det Jag, Herren, som har bestämt att de skulle göra det! Dessutom skall de som hittat på denna skit säkert få fan för det, vänta bara!

Jag kräver total underkastelse av omgivningen och kan drabbas av raseriutbrott om den gör bort sig –och ibland ändå. Det har Minsann det Utvalda folkets grannar fått känna av, för att inte tala om israeliterna själva. Jag vill ha ständig uppmärksamhet. Ibland beskriver Jag Mig till och med som svartsjuk och hämndlysten: Ty Jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led när man försmår Mig men visar godhet mot tusenden när man älskar Mig och håller Mina bud.

Detta är Jag på pricken! Visst är Jag bland annat sådan, men den som tror att Jag skulle minska i attraktionskraft genom att visa Mig hänsynslös, sniken och grym mot dem som är i Mitt våld, den som tror det har väl aldrig förstått det här med Norrmalmstorgssyndromet. Han känner inte människan – det gör jag, för jag har själv gjort henne. Det är ju tvärtom. Förutsättningen för att etablera ett lyckat Norrmalmstorgssyndrom är dock att folk Tror på att de verkligen befinner sig i Mitt våld. Därför trycker Jag särskilt på det.

Jag har inte riktigt fått till det där med människans fria vilja, tycker en del. JAG är ju Allmäktig, det håller Jag styvt på. Okej, så är det! Men då säger en del slughuvuden att skapelser, som Jag helt kontrollerar genom Min allmakt, borde vara straffria. Eftersom det ändå är Jag, som är ensam ansvarig för allt vad de gör, tycker de. Precis som en menig i krig inte bör lastas för vad hans befäl under hot om arkebusering befallt honom. T ex att dräpa alla nyfödda gossebarn i en stad eller tortera muslimer.

Genom tiderna har Jag låtit slå ihjäl massor av sådana s k tänkare. De har ju ingen MORAL och deras idéer leder till att folk kan göra precis vad de vill, eftersom de sägs vara utan skuld. Men Min bok är ingen lärobok i praktisk filosofi eller i etik! A=A , eller Om A så B - vad är det för skit! Om det behagar Mig att bestämma motsatsen så blir det så!

Att vara Människa är att alltid vara skyldig ända tills jag säger motsatsen. Och det lär dröja, för Jag vill ha det såhär, med arvsynd och nåd och mannamån. Om Jag bestämmer att Abraham är en hjälte så är han det. Om Jag bestämmer att David är en hjälte och Goliath en skurk så är de det. Om Jag bestämmer att Mullah Omar och Saddam är skurkar, och Obama och Bush hjältar så är de det. Det är ingen logik eller historievetenskap, det är en order. Jag befaller och Jag är Herren!

Och, som sagt, det där med att skicka ner Sonen på ett uppdrag, som han uppenbarligen inte var riktigt vuxen och som ingen, utom Mina mest devota eftersägare, kunde förstå? Som sagt, Jag är jävligt tveksam till det. Delvis eftersom Jag uppriktigt sagt inte kan erinra Mig att Jag skickat honom! JAG har kollat, men Jag har då inte sagt något om det i Moseböckerna i alla fall. Profeterna hade visserligen i kryptiska ordalag brukat tala om Messias e t c men Jag slår vad om att det inte finns några bestyrkta vittnesmål om att Jag skulle ha skickat någon för att ”sona Adams synder” (som Jag själv direkt eller via ombud åtminstone uppmuntrat till). Vad skulle då bli med Min uppfinning, som jag är så belåten med – arvsynden? Och detta mitt under den romerska ockupationen!

Imperialistlakejen och den romarfjäskande Paulus skriver i sitt Första Thessalonikierbrev, i slutet på 30-talet att ”judarna” dödade ”både Herren Jesus och profeterna och förjagade oss, och … äro misshagliga för Gud och fiender till alla människor..”.

Där ljuger Paulus, eller kommer på sin höjd med en halvsanning. Skulle jag vara antisemit? Fast ljug är inget direkt ovanligt under krig och ockupationer (eller före och efter för del delen). Vad tror ni förresten av Paulus själv var? Själv en jude, en avhoppad farisé, dvs f d rättrogen anhängare till Min ursprungliga lära och dess Lag, som under åtskilliga år hållit på att slå ihjäl revisionisterna i splittrarrörelsen kring Sonen.

Sonen hade inte bara fnyst åt Mina lagar, fast han påstod att han skulle förenkla och ”fullborda” dem. En figur med oklart, synbarligen proletärt ursprung, som inte ens talade hebreiska. Som visserligen antydde att han var deras konung, men samtidigt hade vägrat att stötta den nationella rörelsen under förevändning av att ”Mitt rike är icke av denna världen”. Och som antagligen spelade under täcket med ockupanterna – kommer ni ihåg hur väl han låg till hos Pontius Pilatus? En typisk munvig och hal Trotskist, med andra ord, som behandlades därefter. När han så körde ut en massa månglande entreprenörer ur Templet var det kört för honom. Det var inte ”judarna” i allmänhet som låg bakom avrättningen av honom. Det var de principfasta bland dem, som avskydde splittrare och halvkommunister.

Jag vill inte (offentligt) medge att det i sista hand var jag själv som låg bakom. Ni må dra era egna slutsatser! Jag ligger ju bakom allt, eftersom Jag är Herren. Jag låter som sagt inte ens en talgoxe falla till marken utan lov – så mycket Mindre Min enfödde Son. Jag har förstås, för syns skull, kollektivt straffat alla Judar under ett par tusen år även om de var i god tro och inte kunde veta att det var Sonen de avrättade.

“Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på Mig skall leva om han än dör. och den som lever och tror på Mig skall aldrig någonsin dö...” Det var Sonen som sa så, åtminstone enligt den flummige eftersläntrarevangelisten Johannes 11:25-26, inte jag. Jag har för Min del strängt taget inte givit några sådana reklamerbjudanden. Om Sonen verkligen uppstod och verkligen fick återvända hit, det vet ju jag, men det är för hans proselyter en ren trosfråga. Så mycket kan jag säga, att de som väntar sig att han skall komma tillbaka uppenbarligen har fått vänta en bra stund, om det kan vara till ledning.

Om ni föredrar det, kan ni på sin höjd se Sonens löften till er som en check, som i så fall lösas in hemma hos Mig efter döden. Skulle ni därvid finna att den saknar täckning får ni försöka lösa in den var i helvete ni vill.

Jag är ingen mysgubbe. Jag är er Herre. Jag är den jag är. Älska Mig som jag är! Det är inget erbjudande. Det är en order.

Amen!