Konsten att njuta av livet

Hem igen

Ingen vettig människa ger sig i kast med att tala om för andra hur de skall njuta av livet eller ens varför, eftersom det den ene njuter av, t ex surströmming, bara är en plåga för den andra och eftersom den högsta njutningen är att själv få avgöra av vad man skall njuta och när. Endast barn eller personer med storhetsvansinne kommer med konkreta förslag. Om man är gammal, kines och eller filosof eller skriver skönlitteratur kan man dock  ibland  vara ursäktad om man har synpunkter i frågan. Denna avhandling kommer således att hålla sig helt på den vetenskapliga, beskrivande nivån.

Konst är någonting som man först lär sig efter lång övning om man har särskilda talanger. Njutning är varje verksamhet eller förnimmelse som ger upphov till lust. Att njuta av livet är alltså ingen konst.

Olust, lust och därmed förmågan att njuta har tvärtom funnits hos oss redan på amöbastadiet.

Amöbor och toffeldjur njuter säkert, fast de sannolikt inte vet om det. Jag vet inte hur en amöba gör då hon njuter, men att min katt gör det av och till det är jag säker på.

 

Text Box:

 

Bild av sannolikt omedvetet njutande amöba  

 

 

 En stor del av den uppfostran och utbildning vi får  går ut på att med hjälp just av belöningar och bestraffningar dämpa

vårt beroende av lust-olust som enda drivkrafter för vårt kortsiktigare handlande och sålunda göra oss bättre anpassade till en planerad social tillvaro, okänd för amöbor och bakterier. Dvs att göra föga njutbara saker som vi egentligen avskyr. Dvs att lära oss att stiga upp på morgonen för att vara nyttiga, att arbeta i stället för att bara titta på video och äta plockgodis i sängen. Detta, lär man oss, för  att vi skall kunna äta desto mera  plockgodis och se video även nästa vecka.  Dvs att bli sociala och sk moraliska varelser.

 

Lust och olust är nödvändiga både för individens överlevnad och  släktets fortbestånd  Nedan ett tragiskt exempel på en person som exempelvis inte känner olust av att sitta på en glödhet kamin och därför troligen går under som individ - eller åtminstone blir oförmögen att

fortplanta släktet▼

 
 

 

 

 

 

 

 

                     

 

                  

Ja, lust och olust känner vilket kryp som helst. Och njutning förstås. Inom djurriket finns det verkliga  experter på området:

 

 

 

 

 

 

 

 

   

Från djurriket är det förstås ett enormt utvecklingssteg till de högre njutningarna hos

Människan.                        

                          

Exempel på avancerad fysisk (medicinskt tveksam) 

njutning : ▼

 

 

 

 

 

 

 

Nedan: Exempel på avancerad kulturell                                     

njutning

 

 

Alla njutningar är självfallet inte lika bra: Exempel på njutning som inte är lika bra:►

 

i synnerhet i jämförelse med den rent själsliga njutning, 

som skapande intellektuell aktivitet kan ge:

Exempel på denna form av njutning nedan!

Bild av Kattomaten "Nutte" uttänkt för

att katten varken skulle svälta eller föräta

sig medan ägaren är borta. Tyvärr

fungerade den aldrig, eftersom även

katten visade sig förmögen

till kreativt tänkande.

                                                     

Förmågan att njuta av livet är således medfödd och livsnödvändig för individ och släkte. Även om vissa djurarter, t ex bina drivit sin arbetsdelning så hårt att vissa individer (drottningar och drönare) tar hand om  merparten av njutningarna medan arbetsbina (sterila honor) sliter ihjäl sig på några veckor. Bisamhället  har stundom även i läroböckerna ansetts förebildligt för oss människor, huvudsakligen dock av vårt samhälles drottningar och drönare!  

Titeln på denna avhandling påminner om titeln på en bok, författad av just gammal kinesisk filosof som var populär i min barndom, Lin Yutang. Jag minns att jag bläddrade i den. Det som grep mig djupast var hans mycket sensuella skildring av hur man bäst vilar middag: man skall ligga i en mycket mjuk säng på sidan (man fick välja vem man ville) och ha massor med kuddar under huvudet så att det stod på rät linje med kotpelaren. Man skulle ha tyst och svalt i rummet. Antagligen skulle man först ha intagit en läcker sjurätters kinesisk måltid som ens fagra, goda och trogna konkubin tillagat åt en.

Det var uppenbarligen en bok för folk som hade tid att vila middag, som hade ett eget rum utan skrikiga och snoriga barn i. Och som, om också de inte hade tillgång till någon matlagningskunnig konkubin  åtminstone kunde ligga på sidan utan att få värk i axeln eller hjärtklappning. För övriga blev det nog att läsa boken pornografiskt.

 

Korrekt position vid middagslur enl Lin Yutang

   
 

 

 

 


Sådär fyrtio år senare läste många av oss en bok som egentligen hade ett liknande ärende: Om Tid av Bodil Jönsson, superkvinna från Lunds Universitet.

Den boken hade förtjänsten att den gav konkreta tips som jag tror är mycket mera matnyttiga för de flesta av oss som redan åtminstone är lika teoretiskt kunniga i att njuta som amöbor och katter: hur man skulle skaffa sig förutsättningarna för att åtnjuta den middagsvila som Lin Yutang tog för given – att ge sig, eller snarare tillkämpa sig tid för att njuta. Att man t ex bör sätta sig (eller rentav lägga sig) bekvämt ned och tänka efter om man vinner så mycket på att arbeta över en timma om dagen för att ha råd att ha en bil som sparar en halvtimma dagligen i restid, t ex. Bodil Jönsson, som kom med en hel del tips i detta stycke har sedermera blivit anklagad för storhetsvansinne, ty hon var inte gammal, eller kines, eller ens filosof. Möjligen var det bilindustrin som låg bakom den kampanjen mot Jönsson.

På bilden anklagar bilindustrins ut-

sända agenter Bodil Jönsson

för storhetsvansinne, alternativt

ekonomiskt sabotage  

 

 

 

 

 

 


 

Nåväl, men livet består, alltsedan Adam och Eva pga diverse hyss jagades ur Paradiset, ej enbart av

njutningar. Vilken plats har idag njutningen bland den moderna människans aktiviteter? Se nedanstående uttömmande diagram:

  


  


Och vari består den moderna människans njutningar?


 


Låt oss alltså sammanfatta:

Som alla vet så är det pengarna som bestämmer i vårt samhälle. (Glömde jag att nämna det?) Det är inget nytt, det nya är möjligen att de gör det mera konsekvent och aggressivt än någonsin och att de nu mera energiskt än någonsin intalar oss att det är jättebra att det är så. Aldrig tidigare har t ex skolungar behövt lära sig handla med aktier.

De flesta av oss har inte pengar (eller aktier) nog och måste därför arbeta åt dem som har det.

När vi arbetar vill dessa (som har det) att vi i största mån skall avstå från njutningar som på något sätt skulle sänka produktivitet, produktion och, framför allt, deras intäkter. Vi skall därför ha så lite makt och inflytande och lön som möjligt när vi arbetar. Om vi någon gång t ex pga sjukdom, ålderdom eller trötthet förhindras från att arbeta så förväntas vi känna oss värdelösa och på rymmen. Det var ju målet för uppfostran (se ovan!). Det lyckas vi också ofta med.

Som arbetande skall vi avstå från all makt och egna ambitioner.  Som konsumenter skall vi sedan på den fritid, som skall vara så kort som möjligt, köpa tillbaka det liv vi gett ut, nu i form varor och tjänster. Då vi inte arbetar skall vi njuta så mycket som möjligt men i formen av konsumtion av varor och tjänster som går att göra pengar på. Härigenom flås vi två gånger.  Samma ideologi som talar om för oss att det är bättre ju mindre vi har att säga till om under arbetstid är samtidigt beredd att slåss in i döden för vår suveränitet som konsumenter.

Överallt uppmanas vi till sådana njutningar - från Sköna Söndag, Packat och Klart, Svenska Hem, dagstidningarnas sistasidor, vinspalter, matmässor och nöjesannonser etc. Men ju mer vi njuter på detta sätt, desto mera tid måste vi lägga på att arbeta ihop medel för det och desto mera måste vi jäkta för att hinna njuta av livet på fritiden.

Det finns folk som lägger ned så mycket arbete på att jäkta från den ena njutningen till den andra att de inte hinner med själva njutningarna. Man bör därför inte lägga in mer än ett visst antal varje dag. Många jäktar på detta sätt eftersom de har hört att livet är kort och att det gäller att passa på medan man lever. Jag kan meddela att detta sannolikt är en vanföreställning. Jag har nämligen aldrig hört någon avliden beklaga sig över att han/hon inte hunnit njuta eller roa sig tillräckligt. Hur som helst kommer man ändå ha mycket ogjort när man dör. Det är bara barn och ungdom som tror att de skall hinna göra rubbet, ty de tror att livet är långt. 

Den största och mest raffinerade njutning vi kan hänge oss åt är således att göra tvärtom: att undvika allt  arbete som inte ger oss tillfredsställelse, frihet, inflytande  mening, tid och möjlighet att ha roligt när vi arbetar. Och i gengäld iaktta största möjliga skepsis mot sådana njutningar som utbjudes som varor och tjänster när vi är lediga. Att tillåta oss att ha precis så tråkigt vi önskar på vår fritid.  Den största tjänst vi kan göra nästa generation - vi själva är nog redan tillspillogivna - är att lära den detta.  Fast det kan vara svårt. Det första momentet , att undvika tråkigt arbete, kan den kanske låta sig övertygas om - men det andra, att våga ha tråkigt och att inte låta sig förföras av kommersiellt torgförda njutningar, där arbetar uppfostrargenerationen mot starka krafter. Det rekommenderas i svåra fall samma ekonomiska recept som man nu under ett decennium använt i den offentliga sektorn - att först skära ner inkomsterna och därefter skylla på pengabrist. Många av oss kanske rentav har den fördelen att de inte behöver skära ned inkomsterna för att kunna skylla på pengabrist, vad vet jag.

Det är naturligt att läsaren, efter en sådan rekommendation i gengäld efterlyser någon form av anvisningar från författaren om lämpliga, icke kostnadsdrivande njutningar, i princip tillgängliga för unga och gamla, sjuka och friska, ensamma som omsvärmade och som inte ställer alltför höga krav på utövaren ekonomiskt, socialt eller medicinskt (vilket t ex genast exkluderar ballongflygning, Himalayafärder, hummermiddagar, ostron och skörlevnad med undersköna hollywoodstjärnor). Det är dock med stor tvekan jag frångår principen om strikt vetenskaplighet och avslutar med nedanstående tabell, som inte ger anspråk på fullständighet, men som ändå ger en indikation på den riktning mina personliga tankar går:

 

Den första titten ut genom fönstret på morgonen.

Musik.

Morgontidningen

 

Gräs, kissa utomhus

 

Regn efter långvarig torka

 

Sol efter långvarigt regn

 

Vara snäll

 

Träffa gamla bekanta.

 

Träffa nya bekanta.

 

Lövsprickning

 

Årstidernas växlingar

 

Klappa en katt

En bra gammal bok som man hittar.

En ny bok som man inte läst.

 

Morgonkaffet

 

Ryggskott som släpper

Bekväma skor

Att begripa något nytt